Varma

Noter till bokslutet

Bokslutsprinciper

Bokslutet upprättas enligt bokföringslagen, aktiebolagslagen, försäkringsbolagslagen och lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag samt enligt lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden. Därtill iakttas Social- och hälsovårdministeriets förordning om försäkringsföretags bokslut och koncernbokslut, bokföringsförordningen, beräkningsgrunder fastställda av Social- och hälsovårdministeriet samt Finansinspektionens föreskrifter.

Koncernbokslut

I koncernbokslutet konsolideras förutom moderbolaget de dotterbolag där moderbolagets andel av rösträtten för alla aktier direkt eller indirekt uppgår till mer än hälften (bestämmanderätt).

Moderbolaget har vid tidpunkten för bokslutet 203 (224) fastighetsbolag och 2 (2) andra bolag som dotterbolag. De bolag som ingår i koncernen presenteras i noterna.

Koncernbokslutet upprättas som ett sammandrag av moderbolagets och dotterbolagens resultaträkningar, balansräkningar och noter. Vid upprättandet av koncernbokslutet elimineras intäkter och kostnader, vinstfördelning, fordringar och skulder mellan bolagen samt ömsesidigt aktieinnehav. Tieto Esy Ab konsolideras enligt kapitalandelsmetoden, eftersom Varma innehar 14,4 procent av aktierna i bolaget men mer än hälften av rösträtten för alla aktier. Dotterbolag som förvärvats under året konsolideras från anskaffningstidpunkten. Dotterbolag som sålts under året konsolideras i resultatet fram till försäljningstidpunkten. Minoritetens andel av resultatet och det egna kapitalet avskiljs till en separat post.

Koncernens interna aktieinnehav elimineras enligt förvärvsvärdemetoden. Den uppkomna koncernaktivan fördelas på tillgångarna i dotterbolagen i förhållande till deras gängse värde och den avskrivs enligt samma plan som dessa tillgångsposter. Uppskrivningar av aktier i koncernbolag bokförs i koncernbalansräkningen som uppskrivning av den fastighet som ägs av dotterbolaget i fråga.

Väsentliga intresseföretag i vilka koncernens andel är 20–50 procent av rösträtten för alla aktier konsolideras i koncernbokslutet enligt kapitalandelsmetoden. Bostads- och fastighetsbolag behandlas inte som intresseföretag. Att dessa lämnats okonsoliderade har ringa betydelse för koncernens resultat och egna kapital, eftersom kostnaderna för dessa bolag täcks med bolagsvederlag som uppbärs av delägarna.

Ömsesidiga Försäkringsbolaget Kaleva, där Varmakoncernen äger 50 procent av garantikapitalet och 25 procent av rösträtten, konsolideras inte i koncernbokslutet med anledning av begränsningar i bestämmanderätten och fördelningen av medel.

I koncernresultaträkningen inkluderas en andel av intresseföretagens resultat. I koncernbalansräkningen fogas till anskaffningsutgiften för intresseföretagen koncernens andel av de resultat som uppkommit efter förvärvet.

Intresseföretagen presenteras i noterna, nummer 12 och 13.

Placeringarnas bokföringsvärde

Byggnader och konstruktioner bokförs i balansräkningen under anskaffningsutgiften med avdrag för avskrivningar eller till ett lägre gängse värde. Tidigare år har fastigheternas värden kunnat höjas genom uppskrivningar. Planenliga avskrivningar avdras också från intäktsförda uppskrivningar på byggnader.

Aktier och andelar värderas till anskaffningsutgiften eller till ett lägre gängse värde.

Finansmarknadsinstrumenten bokförs i balansräkningen till anskaffningsutgiften eller till ett lägre gängse värde. Värdeförändringar på grund av fluktuationer i räntenivån bokförs emellertid inte. Skillnaden mellan finansmarknadsinstrumentens nominella värde och anskaffningsutgiften periodiseras som ränteintäkter eller som minskning av sådana under finansmarknadsinstrumentens löptid. Motposten på periodiseringen som bokförs som ökning eller minskning av anskaffningsutgiften anges i noterna till balansräkningen. Anskaffningsutgiften är ett medelpris som uträknas specifikt för varje finansmarknadsinstrument.

Lånefordringar bokförs i balansräkningen till nominellt värde eller till ett lägre sannolikt värde.

Under tidigare räkenskapsperioder gjorda nedskrivningar på placeringar återförs resultatpåverkande till anskaffningsutgiften till den del som motsvarar höjningen av det gängse värdet.

Premiefordringar och andra fordringar

Premiefordringar och övriga fordringar värderas till nominellt värde eller till ett lägre sannolikt värde.

Derivatkontrakt

Derivatkontrakt gjorda i säkringssyfte värderas som en helhet tillsammans med den post i balansräkningen som ska skyddas. Om inga värdeförändringar bokförs på den post i balansräkningen som ska skyddas, bokförs inte heller det skyddande kontraktet resultatpåverkande i bokslutet, såvida inte dess negativa värdeförändring överstiger den positiva värdeförändringen i den post som ska skyddas. Om återförd nedskrivning görs på det objekt som ska skyddas, bokförs värdeförändringen i det använda derivatkontraktet i sin helhet som kostnad. De uppkomna intäkterna och kostnaderna bokförs som korrigeringar av nedskrivningar och återförda nedskrivningar.

Den genomförda och kalkylmässiga värdeförändringen i andra derivatkontrakt än sådana som gjorts i säkringssyfte bokförs som kostnad i resultaträkningen. Vinster och förluster som uppstår på grund av att kontrakten stängts eller upphört att gälla bokförs under räkenskapsperioden som intäkter eller kostnader för räkenskapsperioden.

Intäkter och kostnader av räntederivat bokförs i ränteintäkterna.

Avskrivningar enligt plan

Anskaffningsutgiften för byggnader inklusive materialdelar för byggnader, inventarier och utgifter med lång verkningstid avskrivs planenligt under sin verkningstid. Även intäktsförda uppskrivningar på byggnader avskrivs enligt plan. Avskrivningarna enligt plan görs lineärt enligt följande ekonomiska livslängder:

Bostads, kontors- och affärsbyggnader, hotell40–60 år
Industri- och lagerbyggnader25–50 år
Byggnadernas beståndsdelar10 år
Maskiner och inventarier7–10 år
IT-hårdvara3 år
Transportmedel5 år
Övriga utgifter med lång verkningstid5–10 år

Placeringarnas gängse värden

Fastigheternas och fastighetsaktiernas gängse värden fastställs specifikt för varje objekt på det sätt som Finansinspektionen förutsätter. Värderingarna baserar sig på kalkyler och utlåtanden av bolagets egna och utomstående experter.

Som gängse värden för noterade värdepapper används bokslutsdagens sista tillgängliga köpkurs eller, om sådan saknas, avslutskursen för bokslutsdagen.

Som gängse värde för andelar i kapitalfonder används den av förvaltningsbolaget angivna uppskattningen av det gängse värdet eller, om sådan saknas, anskaffningsutgiften. Som gängse värde för andelar i placeringsfonder används det sista tillgängliga fondandelsvärdet som beräknats av förvaltningsbolaget.

Som gängse värde för övriga aktier och andelar används anskaffningsutgiften eller ett sannolikt överlåtelsepris eller ett värde som grundar sig på balanssubstansen.

Finansmarknadsinstrumentens gängse värde baserar sig i första hand på marknadspriser. Om inget marknadspris finns att tillgå och placeringens värde inte kan fastställas tillförlitligt, används utomstående experters värderingar eller allmänt godkända beräkningsmodeller för fastställandet av det gängse värdet. Alternativt kan anskaffningsutgiften användas som gängse värde.

Som gängse värde för fordringar används fordringens nominella värde eller ett lägre sannolikt värde.

Derivatkontraktens gängse värden och relaterade ansvarsförbindelser och säkerheter

Fastställandet av gängse värden för derivatkontrakt samt ansvarsförbindelser och säkerheter som erhållits och getts för klarering av derivathandel presenteras i noterna under punkten ”Ansvarsförbindelser och ansvar som inte ingår i balansräkningen”.

Värdepapper som getts som lån

Värdepapper som getts som lån ingår i balansräkningen. Uppgifter om dessa presenteras i noterna till balansräkningen under punkten ”Säkerheter och ansvarsförbindelser”, ”Värdepapper som getts som lån” (nummer 31).

Räkenskapsperiodens vinst och eget kapital

I ett arbetspensionsförsäkringsbolag fastställs räkenskapsperiodens vinst i moderbolagets resultaträkning enligt beräkningsgrunder som fastställts på förhand av Social- och hälsovårdsministeriet. I noterna presenteras fördelningen av moderbolagets egna kapital mellan försäkringsbeståndet och ägarna av garantikapitalet.

Solvenskapital

Solvenskapitalet, som är den viktigaste solvensmätaren, fås när man från bolagets tillgångar enligt gängse värde drar av skulderna. Solvenskapitalet består av eget kapital, ackumulerade bokslutsdispositioner, värderingsdifferenser och ofördelat tilläggsförsäkringsansvar.

Från början av år 2013 har solvensen mätts med hjälp av ett solvenskapital, som även innefattar utjämningsbeloppet. Även solvenskraven har reviderats.

Minimikapitalkravet är en tredjedel av solvensgränsen. Solvensgränsen bestäms riskteoretiskt med beaktande av placeringarnas fördelning mellan olika tillgångsslag och deras inbördes korrelationer på det sätt som anges i lagstiftningen. Vid beräkningen av gränsen klassificeras placeringarna enligt den faktiska risken.

Med solvensställning avses solvenskapitalets förhållande till solvensgränsen. Solvensgraden uträknas som solvenskapitalets förhållande till ansvarsskulden, som inte inkluderar ofördelat tillläggsförsäkringsansvar.

Solvenskapitalet och solvensgränsen presenteras i noterna till bokslutet.

Skatter

I resultaträkningen anges skatter enligt prestationsprincipen för den aktuella räkenskapsperioden och tidigare räkenskapsperioder.

Uppskjutna skatteskulder eller -fordringar beräknas inte på tillfälliga skillnader mellan posterna i resultaträkningen och de inkomster och utgifter som godkänts i beskattningen, såsom fastställda förluster eller skatteåterbäringsfordringar, eftersom bolagets nettoresultat fastställs enligt beräkningsgrunder som fastställts på förhand av Social- och hälsovårdsministeriet. Inte heller på de av koncernen ägda ömsesidiga fastighetsbolagen beräknas uppskjutna skatteskulder eller -fordringar, eftersom de inte är väsentliga för bolagen eller koncernen i fråga.

Placeringar i utländsk valuta

Placeringar i utländsk valuta anges i balansräkningen enligt kursen vid anskaffningstidpunkten eller till en lägre valutakurs för bokslutsdagen, dock så att man vid värderingen beaktar även inverkan av ändringen i värdepapperets marknadspris. Valutakursskillnaderna upptas som korrektivposter för inkomster och utgifter. Kassa och bankfordringar samt depositionernas valutakursskillnader liksom poster som inte kan hänföras direkt till korrigeringar av inkomster eller utgifter, bokförs som intäkter och kostnader för placeringsverksamheten. Vid fastställandet av gängse värden används de av Europeiska centralbanken noterade medelkurserna 31.12.

Funktionsspecifika driftskostnader och avskrivningar

Driftskostnader och avskrivningar av inventarier och utgifter med lång verkningstid inkluderas funktionsspecifikt i posterna i resultaträkningen. Driftskostnader som hänför sig till ersättningsverksamheten och främjandet av arbetsförmågan ingår i resultaträkningen under posten utbetalda ersättningar. Kostnader som hänför sig till placeringsverksamheten ingår i kostnaderna för placeringsverksamheten. I driftskostnaderna ingår kostnader för anskaffningen och handläggningen av försäkringar samt förvaltningen. De lagstadgade avgifterna ingår i förvaltningskostnaderna. Avskrivningar enligt plan på byggnader anges som kostnader för placeringsverksamheten.

Pensionsordningar och utredning över arvoden

Det lagstadgade pensionsskyddet för de anställda är ordnat med ArPL-försäkringar och har kompletterats med frivilliga tilläggspensionsförsäkringar. Verkställande direktörens och hans ställföreträdares pensionsordningar presenteras i noterna (nummer 7). En utredning över löner och arvoden, som grundar sig på den finska koden för bolagsstyrning, har publicerats på bolagets webbplats och i årsredovisningen.

Balans- och resultaträkning till gängse värde

I noterna presenteras, utöver det som bestämmelserna förutsätter, även moderbolagets balansräkning och resultaträkning till gängse värde. Avsikten är att öka transparensen i arbetspensionsförsäkringsbolagets bokslutsinformation.

Huvudkomponenterna i det i balansräkningen separat angivna solvenskapitalet, som mäter solvensen, är det egna kapitalet, det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret och placeringarnas värderingsdifferenser. Även utjämningsbeloppet ingår i solvenskapitalet. Det för kundåterbäringar reserverade fördelade tilläggsförsäkringsansvaret och det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret anges på separata rader. Placeringarna och nettoavkastningen av placeringarna presenteras till gängse värde. Räntan som ska gottskrivas ansvarsskulden ingår i förändringen av ansvarsskulden. Driftskostnaderna för bolagets verksamhet har i resultaträkningen sammanförts på en rad.

Placeringarna grupperade enligt risk

Placeringarna och deras avkastningsprocent grupperade enligt risk har inkluderats i noterna. Vid uträkningen av placeringarnas avkastningsprocent iakttas samma föreskrifter av Finansinspektionen som vid uträkningen av nyckeltalen. Uträkningssättet beskrivs nedan under rubriken Nyckeltal och analyser.

Nyckeltal och analyser

Nyckeltalen och analyserna, som ger en bild av den ekonomiska utvecklingen, har uträknats och presenterats i enlighet med Finansinspektionens bestämmelser.

Nyckeltalen och analyserna för placeringsverksamheten och solvensen presenteras till gängse värde.

Nettointäkterna av placeringsverksamheten till gängse värde i förhållande till investerat kapital har uträknats enligt placeringstyp och placeringarnas sammanlagda belopp med beaktande av kassaflöden/transaktionsflöden som är tidsavvägda enligt dag eller månad.

Periodens avkastning har uträknas enligt en s.k. anpassad Dietz-formel (tids- och penningavvägd formel) på så sätt, att det investerade kapitalet beräknas genom att man till marknadsvärdet i periodens början lägger periodens kassaflöden (kassaflöde/transaktionsflöde = köp – försäljning – intäkter + utgifter) avvägda med den proportionella andel av hela perioden som kvarstår från transaktionsdagen till periodens slut.